Denna veckoutgåva är en mycket speciell. Från vår allra första publicerade berättelse redan 2013 till nu är detta vårt 1000: e inlägg! Det har varit en anmärkningsvärd resa för att komma så långt, liksom vi ser framåt för att ge dig de nästa tusen berättelserna.
I den här veckoutgåvan har vi några tilltalande matplatser i Sydney att berätta om, plus vad vi såg om årets Mardi Gras, resinformation för din nästa skidsemester, släppet av vår väns nya album samt den sista dagen av en anmärkningsvärd konstinstallation.
Så utan dessutom Ado, här kommer vår 1000: e berättelse!
Skål – Jim & Christina xx
I kväll kommer vi till middag med vår kompis Rohan, liksom vi är tillbaka i en gammal tillhållare av oss: Paddington. Det var på den här gatan där jag träffade Christina och på samma sätt där vi båda träffade Rohan – ungefär samma tid. Så denna Sydney -förort har äkta historia för oss.
Men före middagen dyker vi alla in i Light Brigade Hotel på toppen av Oxford Street för en pint. Taket här är lite av ett regionalt trick samt har ovanliga vyer idealiska över hela staden. I en riktning kan du se ner till botanik, medan i den andra är staden lämplig såväl som till och med hamnbron.
Perfekt för en solnedgång.
Vi har kommit till Paddington, som brukade vara elefanten såväl som skottkärra tillbaka på dagen. I stället för den något ropey irländska puben som den var, är den här platsen en pubrestaurang med bistro-stil med exceptionell mat, en välkomnande vibe och verkligen utmärkt personal. Vi är alltid nöjda med denna plats.
Maten är – såväl som stor – ett delningskoncept. De har installerat banker av imponerande rotisserie-grillar på bakväggen där köksområdet grillar kött till perfektion.
Vi köper ivrigt såväl som att fylla bordet med burrata, stekt blomkål, stekt nötkött, rotisserie kyckling, pommes frites, tomatsallad samt gröna. Passar för kungar, denna måltid var precis hur vi känner.
Vi säger farväl till Rohan efter middagen och går tillbaka mot staden. I kväll är natten till Sydneys Mardi Gras Parade såväl som fest, liksom när vi går ner på Oxford Street, upptäcker vi saker som fortfarande händer.
Det finns en extraordinär vibe på gatorna i Surry Hills såväl som Darlinghurst, liksom vi suger upp den när vi tar oss långsamt hem.
Denna del av Sydney är vanligtvis livlig, särskilt på en lördagskväll. Men på Mardi Gras -helgen är det en exceptionell plats att vara.
Längst ner i Oxford Street – i hörnet av Hyde Park – kondenserar folkmassorna när människor börjar ta sig hem eller vidare till fester. Vi överhör ryck av konversationer som du vanligtvis inte hör:
“Titta på linjen på Mr Crackles!”
“Vill du få en flaska Amyl?” “F*ck ja!”
“Jag har tappat min miljövänliga penis.”
Det är mycket roligt.
I eftermiddag är vi på en färja till staden och när vi passerar Milsons Point får jag ett snabbt ögonblick av pariserhjulet på Luna Park.
Vi är på väg att se en konstinstallation som Rohan berättade om i går kväll. Det är utställningens sista dag.
Detta är tills Nick Cave. Inte Aussie -musiker Nick Cave, men den afroamerikanska konstnären från Chicago.
Denna fascinerande installation – kallad ‘Kinetic Spinner Forest’ är slående och vacker. Skalan är extraordinär med var och en av dessa metallformer som hängs från linjer fästa i taket. De vänder sig såväl som glittrande solljuset med en drömliknande kvalitet.
Det är inte förrän du ser noggrant ut att du märker små motiv av vapen i några av bitarna …
Så härlig som den här installationen är, har den också ett starkt politiskt budskap. Det är en demonstration mot vapenvåld, korruption och rasism i samhället. Nick Cave frågar oroen “Finns det rasism i himlen?” Förutom att detta var den oro som Nick frågade sig själv när han manifesterade detta konstverk.
I nästa rum är upphängd från taket ytterligare en drömliknande molnkronkrankristaller. Ovanpå “Crystal Cloudscape” är en plan för till synes eklektiska föremål. Du kan klättra upp stegarna för att se ner på den här samlingen, liksom det är då du inser att det inte finns något slumpmässigt med föremålen där uppe.
Det finns ett rasmeddelande om en hel del av det – i specifikt flera gjutjärn “gräsmatta jockeys” som har betydande historisk relevans för en ålder av svart såväl som vit segregering i delar av USA.
I ännu ett utrymme är den “pärlstavna klippväggen”. Det är svårt att få en skala av denna installation, med tanke på att de hängande gardinväggmålningarna görs helt av pärlor. Detta tog Nick Cave samt 12 studioassistenter 18 månader att skapa.
Miljontals plasthårponnypärlor gängade på strängen har vävts in i en galen spindelweb -lastnät. Meddelandet med denna installation är mindre tydlig, men själva skalan är imponerande.
Du kan gå i en gränd mellan lager av detta konstverk, vilket ger det båda djupet som viLL som en känsla av interaktion får du vanligtvis inte med konst.
Vårt nästa stopp är till Petersham Bowls Club – i sig en värdig destination med utmärkt öl samt mat, liksom en fascinerande historia av det regionala grannskapet som kämpar tillbaka för att återta en klubb som hade varit avsedd för ombyggnad.
Idag har vår goda vän Nick bjudit in oss till lanseringen av ett nytt album för det band han är i. Lost in the Woods har nyligen förvärvat Nick som sin pianist, liksom jag tror att han passar idealisk i.
Bandet är verkligen ganska utmärkt, med ett coolt indie -rockljud samt några utmärkta texter. Du kan kolla in deras senaste album Campfire Radio på Spotify här.
Denna lunchtid är Christina liksom jag på väg till den mycket lovade restaurangen Aria av den berömda kocken Matt Moran. Vi är här för att njuta av den magnifika utsikten över Sydney Harbour samt njuta av den utmärkt utformade maten naturligtvis. Men det finns ytterligare en anledning till att vi är här.
Vi är tillfredsställande med de stora människorna från Aspen Snowmass och Ramelight Hotels för att prata turism i Colorado USA. Utanför en vag rekommendation i såväl dumma som dumare, förstod jag inte riktigt mycket om Aspen annat än det är där verkligen rika människor går till skidor.
Som det visar sig är det inte bara en av de bästa delarna av Colorado Snow Fields som åker skidor (vilket gör det till en av de bästa i världen), det är också mycket mer än bara en hangout för de supermässiga.
Under lunchen så bra som jag upptäcker om de anmärkningsvärda alternativen för människor som vill uppleva denna vackra del av världen. Vi är inte enorma skidåkare, men nu siktar vi våra resesidor i sluttningarna – även om det är för lite apresskidor eller till och med på väg till Aspen på våren, sommaren eller hösten.
Det är en del av staterna som är lika bra för alla resenärer – gamla, unga, par, familjer, singlar, du heter det, som alla typer av andra.
Vi hoppas tillbaka på en färja efter lunch och segla förbi ett av de större kryssningsfartygen som anlände vid Circular Quay. Det är svårt att få skala med dessa flytande monster, men den lilla båten som kommer mellan oss såväl som kryssaren hjälper!
I kväll är vi extatiska över att kolla in ännu en fantastisk restaurang du måste prova. Tre blå ankor i Rosebury (det finns andra platser också, som den på gården i Byron Bay) är ett härligt utrymme. Förutom att det är den bästa platsen för kvällens firande.
Inför lanseringen av årets Orange F.O.O.D-vecka (5-14 april) äter vi med några av producenterna såväl som vägledande ljus som gör det till ett av landets bästa såväl som längsta matfestivaler.
Jag slår vad om att du inte förstod att Orange F.O.O.D -veckan, som står för mat från Orange District, har kört i 28 år! Det är imponerande, liksom inte bara sedan Orange är en regional stad i New South Wales – en 3,5 timmars bilresa från Sydney.
Vi har varit på Orange, NSW ett antal gånger – i själva verket var vår sista resa att kolla in Orange White Wine Festival i slutet av förra året. Vi älskar det där. Maten såväl som vitt vin är fantastiska, men lokalbefolkningen är också så vänlig och välkomnande.
Maten börjar komma ut till bordet här på tre blå ankor precis i tid. Prata om orange såväl som den regionala skapa där har gjort oss alla hungriga.
Denna stekt pumpa måltid är extraordinär – glaserad i fermenterad honung, toppad med get ostkräm, chiliolja samt pangrattato. Nästan får mig att vilja gå veggie … nästan!
Precis som denna zucchini, ärta ad mynta sallad, men Trunkey Creek Porchetta såväl som dess krispiga knakande vänder mitt huvud så lätt.
Medan vi njuter av vår middag, chattar vi med folket på vårt bord – i synnerhet Christine Williams, ägare av Godolphin. Detta härliga boende med självhushållslandsstil precis utanför Orange Town låter som exakt den typ av plats vi skulle bo på.
Perfekt personlig såväl som bort från alla, jag kan inte tänka på en mycket mer charmig plats att hålas upp för en helg. En resa till vissa vingårdar, fylla på läcker regional mat och sedan rensa in på en av dessa avskilda fastigheter. Fulländning.
Desserter kommer ut så bra som jag är överlycklig. För mig finns det inget som den erotiska wobble av en pålitlig panna cotta – särskilt efter ett par glas läckra vitt vin från orange.
Middag ikväll har varit ett exceptionellt exempel på vad man ska se framåt under Orange F.O.O.D -veckan. Vi kan inte vänta – om inget annat som en bra ursäkt för att gå tillbaka till orange.
Se till att du har dina planer för 5-14 april ner. Kolla in deras webbplats så att du förstår vad som händer, samt komma in på Godolphin så att du är på den bästa platsen att bo.
I kväll har vi ett öga på vädret. Det skulle inte vara slutet på världen om detta udda snygga stormmoln satte sig in såväl som att tappa regn på vår kväll, men det skulle inte vara det bästa. Vi har en 5-minuters promenad från vår färja till middagsreservationer i Pyrmont över bukten.
Fingrarna korsade detta freaky stormmoln blåser över.
Resultat! Kvällen har överklagat såväl som vi kan njuta av utsikten från kanske en av Sydneys bästa dolda trickrestauranger.
I kväll är vi i Ternary, som är en del av Novotel Darling Harbour. Utsikt över hamnen såväl som till staden från denna restaurangs balkong är verkligen ganska extraordinära. Förutom att den öppna planstilen i detta utrymme är en överraskning, eftersom du inte alls kan se den från gatan.
Ternary får sitt namn från det latinska ordet ‘Tarnarius’ som indikerar ‘som består av tre’. Den här restaurangens tre händer – baren, grillen såväl som wok – ger en ovanlig drinklista, en betydande biff samt skaldjursmeny samt orientaliska tema som väver smaker i hela köket.
Sittplatser variation från barsidan såväl som rutinmässiga restaurangpozzies till främre radstationer på sidorna av det öppna grillköket.
Christina såväl som jag älskar att sitta där magin händer. I själva verket gillar vi dessa platser till rutinmässiga. De är dock efterfrågade, så se till att du frågar när du bokar. Förutom att tro mig, vill du komma hit.
Vi äter ut från degustationsmenyn ikväll, vilket verkar vara det bästa valet när det finns så mycket att välja mellan. Men kvinnan bredvid oss har köpt Balmain -buggar från grillen. Jag kan inte hjälpa till att smyga ett foto. Titta på dom!
Strax efter detta skott tömmer hon skalen på dessa läckra kräftdjur såväl som bunten med delikat men ändå rika vitt kött luktar otroligt. Det är en fantastisk uppgift som kocken Lukasz Pasniewski och kock Gioia har ryggen ikväll. De försäkrar oss båda att det kommer gott om mat som kommer!
Kocken Lukasz är stationerad framför oss, vilket är ganska coolt. Han är snarare en oskärpa rörelse när han driver köket. Dessa är verkligen de bästa platserna i huset.
Efter en resa genom menyerna här på Ternary toppar våra middagar vid denna tidpunkt: biffen. Denna skotsk filé med en alternativ med tre såser helt tillagad, är det bästa) är verkligen anmärkningsvärt.
Vi kommer att skriva en fullständig utvärdering av Ternary de närmaste dagarna, så stag dig själv för en 8-skål maraton av en middag. Med matchande viner naturligtvis!
Hoppas att du har haft glädje av vårt 1000: e inlägg. Det har varit en enorm – över 2000 ord, vilket behagar mig.
Skål – Jim & Christina xx